.
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
And it hurts all the time and you haven't got the time
freud säger: inombords är du en osäker liten flicka på grund av att du har olösta barndomsproblem. vi tar en timme på divanen, så ska du se att det blir bättre sen
you got that something that keeps me so off balance
you haven't got the time to remember how it was
DET GÖR ONT HELA TIDEN
So please hit me, please hurt me
.
Don't make demands
jag har lurat mig själv för många gånger
And he took me to the river, where he slowly let me drown
You ought to be proud
vad jag är rädd för är inte att låta någon komma nära
jag tänker på dig nästan varje dag, men någonting fattas
Cause when I'm with him I am thinking of you
If you were the one who was spending the night
Oh, I wish that I was looking into your eyes
och jag vet inte hur länge till jag klarar av att hålla mig upprätt
Det var nånting som fastnat på mig, nåt som aldrig helt försvann
Forever, forever, ever, forever, ever?
Jag skriver inte längre och jag känner knappt längre. Skulle inte kunna dö nu och säga att jag dog lycklig. Det finns så många saker jag vill göra, enkla saker, som inte skulle vara svåra att bara göra. Men det är läskigt, det är okänd mark och det finns så många gropar att falla ner i, så många mörka skogar att gå vilse i. När började jag gå omkring i den här dvalan? När blev jag så tom?