är så trött. men har varit glad idag ändå. bara förvirrad som vanligt. hur ska man kunna veta vad man känner ens. svårt. ska jobba idag, det ska bli roligt. sen ska jag sova hos ebs. jag gillar att vara hos henne, känner mig mer hemma där än på stället jag faktiskt kallar hem.
tycker inte om när jag blir påtvingad saker. känner mig instängd och vill springa åt andra hållet. vill att saker och ting ska få gå sin egen väg och bli som de blir. vill att jag själv ska få gå min egen väg och bli som jag blir också antar jag. nog därför jag längtar så mycket tills jag blir arton. då kommer jag ha alla möjligheter i världen att slippa bli bestämd över, slippa bli påtvingad saker. men det är verkligen inte länge kvar nu. borde göra en nedräkning, men jag vet inte hur man gör såna.
ibland önskar jag att jag skulle få vara precis 100% ärlig om allt. men livet skulle bli så ensamt då. människor i allmänhet klarar sällan av ärlighet. jag är så ärlig som jag kan, men det är ändå bara ca 70%, max. undra hur folk som inte är jag klarar av vardagen. är det tänkt att det ska vara så svårt att inte få säga sanningen?
nu menar jag inte ärlig som i "vilken ful tröja du har", sånt är mest bara elakt.
ärlighet som i "jag tycker om dig så mycket att det känns som att mitt huvud ska sprängas men"
eller "ifall jag fick bestämma skulle jag dö nu".
jag tänker ofta så, "ifall jag fick bestämma".
men vem är det som bestämmer om inte jag? vem säger till att jag har nått min gräns om inte jag själv? ingen annan vet ju var min gräns går. mina tankar går runt i cirklar och går längs vägar jag redan gått och sen i en cirkel till, känns det som. runtruntrunt. som jag sagt tidigare; och karusellen snurrar lite för fort, jag är yr och skulle vilja kliva av.