sitter i en alltför varm skolkorridor. längtar till sommaren och längtar bort härifrån. min klass är små energiknippen som är glada och positiva hela tiden och jag kan inte riktigt hålla deras tempo. känner mig som ett grått litet moln som regnar på alla. längtar till sommaren och festivaler. tänker på alla möten jag antagligen har framför mig innan sommaren kommer, det första bestämda 11e maj, och luftvägarna snörs ihop och paniken river i mig för jag vet inte riktigt om jag kommer palla. att börja äta piller och sen vänta och se. jag vet bara inte.
tar små steg och försöker komma tillbaka till något som liknar ett liv. läser en bok och vilar. ser på serier och anime och undviker kontakt. får ångest av att vara bland folk, klamrar mig fast i min säng och pratar på msn och tänker att det räcker, jag skulle inte klara av mer. undviker kalas och fester för jag vet att jag inte skulle klara av det. klara av att vara trevlig och hel när jag inte ens är halv.
ler och ler och ler och ler och ler och ler och ler och ler och ler och skrattar och skrattar när allt jag vill göra är att vara tyst. eller skrika. eller gråta. eller stirra. eller viska.