The things we have to put up with
Hur länge kan man kämpa med sina egna tankar?
Hur länge kan man försöka skjuta undan oönskade känslor?
Jag kämpar varje dag med att kliva upp ur sängen.
Jag tränger konstant undan känslor och tankar, och på grund av det är jag nu förvirrad och trött.
Jag har svårt att minnas saker.
Någon gång snart kommer jag behöva vakna upp och se sanningen i ansiktet.
Men tills dess att jag måste vakna, kommer jag fortsätta låtsas som ingenting.
Ikväll har jag alltså varit på teater. Den var faktiskt bra, men eftersom jag var trött och bara hade läst halva manuset, tappade jag bort mig rätt mycket någonstans där i mitten. Slutet tyckte jag dock om ändå, det var pampigt. Nu måste jag bara försöka komma ihåg den så jag kan skriva en recension.
Efter teatern stod jag och några från min klass utanför och pratade, för vi väntade alla på bussar/skjuts och sådär. Det var väldigt trevligt och jag skrattade mycket, det behövdes märkte jag.
Tidigare under dagen var jag på stan, från och med efter skolan fram tills teatern började. Jag köpte ett par byxor (med pressveck!) och en klänning. Klänningen tyckte jag var jättesöt, och den var lite av ett must-have. Jag kanske försöker mig på att fota den senare någon gång när jag orkar, men just nu känns det lite överambitiöst, eftersom det inte är så många som läser min blogg och jag själv vet hur den ser ut. Fast idag var det faktiskt mer än förut, tjugosex stycken om jag fattat det rätt. Ägde supermycket!
Nu ikväll tror jag att jag ska försöka mig på att skriva. Är lite nervös, för jag hoppas verkligen kunna producera lite bra text, men har samtidigt tvivel om att jag kommer lyckas. Ska ta upp den bärbara datorn på rummet, tända lite ljus och lyssna på bra musik. Jag tror nämligen att mycket av min skrivkramp beror på själva oroandet över att jag har skrivkramp. Det är i vilket fall superjobbigt, eftersom jag definierar mig själv rätt mycket genom att skriva, så jag känner mig stympad och handikappad av att inte kunna göra det. Jag tror jag går upp nu på en gång faktiskt, lika bra att få det överstökat.
Mossa mossa allihopa.
Hur länge kan man försöka skjuta undan oönskade känslor?
Jag kämpar varje dag med att kliva upp ur sängen.
Jag tränger konstant undan känslor och tankar, och på grund av det är jag nu förvirrad och trött.
Jag har svårt att minnas saker.
Någon gång snart kommer jag behöva vakna upp och se sanningen i ansiktet.
Men tills dess att jag måste vakna, kommer jag fortsätta låtsas som ingenting.
Ikväll har jag alltså varit på teater. Den var faktiskt bra, men eftersom jag var trött och bara hade läst halva manuset, tappade jag bort mig rätt mycket någonstans där i mitten. Slutet tyckte jag dock om ändå, det var pampigt. Nu måste jag bara försöka komma ihåg den så jag kan skriva en recension.
Efter teatern stod jag och några från min klass utanför och pratade, för vi väntade alla på bussar/skjuts och sådär. Det var väldigt trevligt och jag skrattade mycket, det behövdes märkte jag.
Tidigare under dagen var jag på stan, från och med efter skolan fram tills teatern började. Jag köpte ett par byxor (med pressveck!) och en klänning. Klänningen tyckte jag var jättesöt, och den var lite av ett must-have. Jag kanske försöker mig på att fota den senare någon gång när jag orkar, men just nu känns det lite överambitiöst, eftersom det inte är så många som läser min blogg och jag själv vet hur den ser ut. Fast idag var det faktiskt mer än förut, tjugosex stycken om jag fattat det rätt. Ägde supermycket!
Nu ikväll tror jag att jag ska försöka mig på att skriva. Är lite nervös, för jag hoppas verkligen kunna producera lite bra text, men har samtidigt tvivel om att jag kommer lyckas. Ska ta upp den bärbara datorn på rummet, tända lite ljus och lyssna på bra musik. Jag tror nämligen att mycket av min skrivkramp beror på själva oroandet över att jag har skrivkramp. Det är i vilket fall superjobbigt, eftersom jag definierar mig själv rätt mycket genom att skriva, så jag känner mig stympad och handikappad av att inte kunna göra det. Jag tror jag går upp nu på en gång faktiskt, lika bra att få det överstökat.
Mossa mossa allihopa.
Kommentarer
Postat av: Anonym
det är bara du som kan ändra på hur du mår, ta tag i saker och ting, ryck upp dig och märk hur underbart livet kan vara. det ska inte vara en kamp att kliva upp på morgonen. inställning är nyckelordet. gör saker du alltid har velat göra men inte vågat.
Trackback
