lend me your wings and teach me how to fly.

Erase.
I am trying to replace a figure without a name
With somebody else's face
In my head
I can't erase you.


Jag såg dig idag.
Vet inte riktigt vad jag kände.
Det högg till i magen, och sen gjorde det liksom ont.
En blandning av lättnad, ångest och... något annat.
Men jag vet att jag har gjort mitt val, att jag får skylla mig själv om jag ångrar mig nu.
Såhär har det alltid varit för mig, tror jag.
Jag vill ha den jag inte kan få.
Jag vill behöva försöka kämpa för att få den.
Och medans jag kämpar kan jag slitas mellan att känna en rusande, bubblande lycka över en framgång och att känna en oerhörd besvikelse, känna mig ledsen rentav, om jag inte får respons på något jag säger, gör, tycker.
Men sen. Sen, när jag väl har lyckats få fatt i den jag vill ha.
Då är det inte alltid lika roligt längre.
Jag kan få reda på att personen jag har dansat på lina med inte alls är som jag trodde.
För att jag ser med nya ögon, eller för att jag helt enkelt lär känna honom bättre?
Jag vet inte.
Kanske är det bara så att när jag inte längre känner av spänningen ifrån jakten längre, så tror jag att jag inte känner något alls. Och då gör jag något förilat, säger något som jag kanske menar bara just för stunden.
Sen känner jag efter ordentligt först efteråt. Och då kan jag inse att jag gjorde fel.
Men då är det försent.



Is it supposed to be funny?
To always want, what you can't have.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0