jag har aldrig varit särskilt mycket för förhållanden. alltså förhållanden som i att ha en pojkvän eller flickvän.
har försök några gånger de senaste åren, att vara tillsammans, men det har aldrig slutat särskilt bra.
jag har heller aldrig vetat hur jag ska bete mig när jag är i ett förhållande. jag är inte och har aldrig varit bekväm med allt det där snuttigulliga som verkar vara obligatoriskt. och jag tror inte heller att jag någonsin har varit kär. väldigt intresserad, men inte kär.

alla gånger jag har "varit på g" med en kille (japp kille vet inte hur man lyckas leta reda på tjejer som är intresserad av en, säg till om ni vet hur) har det aldrig blivit något mer än så av det. jag tror att det till störst del beror på två saker.

den första: eftersom jag inte har velat ha ett förhållande (eftersom jag inte vetat hur jag ska bete mig och inte gillat hur alla andra betett sig), har jag heller inte varit dragen till de som kunde ha tänkas vela ha ett. och om jag  har "varit på g" med någon som hade velat ha ett förhållande, har jag dragit mig bort ifrån den.

den andra: jag är en väldigt målinriktad och självständig person. jag har väldigt tydliga åsikter om saker och ting och är inte rädd för att säga vad jag tycker. jag tänker väldigt mycket och tycker iallafall själv att jag har rätt mycket innanför pannbenet.
och jag tror faktiskt att de egenskaperna kan skrämma bort rätt många killar, iallafall de jag har dragits till/dragit till mig. om man ser på deras senare val av tjejer så märker man ett rätt tydligt mönster: snälla tjejer, tjejer som verkar tro på att idealtjejen alltid lyssnar på sin man och gör som han säger. ungefär. förstår ni vad jag menar?

för, på ytan kan jag säkert verka vara en sån tjej. på ytan spelar jag den tjejen. det har jag ju rabblat om x antal gånger här på bloggen, att jag är less på att spela någon jag inte är. men ofta känner jag att jag måste göra det. fråga mig inte varför, för jag vet inte riktigt. rädsla för att inte bli accepterad? säkert något sånt.

hur som haver. efter några års frustration över att alltid bli "lämnad" och att vara "ensam" har jag till sist insett att jag inte vill ha ett förhållande, och att man heller inte måste ha ett. dagens samhälle ger ju gärna intryck av att tvåsamhet är det enda rätta, men jag har (äntligen) insett att som i så mycket annat har samhället fel. och jag börjar även så sakteliga inse att jag inte måste vara en viss sorts person för att bli accepterad.

jag saknar hur jag var, det här är inte jag.
men snartsnartsnart är det sommar. då får jag åka bort, slippa skolan, slippa tvånget att vara någon jag inte är. det finns väl egentligen inte nu heller, annat än i mitt huvud. men då finns det ju ändå. för mig.
skriver fortfarande ingenting. fast läser mer nu.
vill nästan tillbaka till när allting bara var svart, då orkade jag iallafall skriva och läsa och rita och andas. tycker inte om den här känslan av orklöshet, trötthet och uppgivenhet. väntan på att någonting ska förändras. fast nu har jag ju vetskapen om att det kommer göra det, eller åtminstone borde göra det.
jag har tappat bort mig själv. märker det mer och mer för varje dag, är som en skugga som blir det andra vill att jag ska vara. som jag vet att jag borde vara. vet inte längre vem jag är.

bloggar dåligt. har fullt upp med möten, prov, att vara med isak och allmän orklöshet.
+ det är drygt att redigera bilder och tydligen är inlägg utan bilder hiskeligt trista
så enjoy the silence

ett av strumpbyxeparen på. den där konstiga knölen vid min rumpa/sidan av rumpan är ej en del av min kropp dock, det är bara linnet som korvat sig

1. En kofta på rea ifrån H&M
2. En blus/kofta från Kupan
3. En tröja från Kupan
4. Ett par shorts från Myrorna (ser lite konstiga ut där vid midjan men det är galgens fel)
5. En kortärmad tröja från Myrorna
6. Ett par byxor från KappAhl (ser lite konstiga ut där vid midjan men det är galgens fel)
7. Ett halsband på rea från KappAhl
8. Ett armband på rea från KappAhl
9. Fyra stycken strumpbyxor från KappAhl
10. En portfölj från Slumpen

hej jag är en förvirrad tjej som säger hej
nu är det så att jag har haft skrivkramp sen i höstas, och med undantag för min novell till novelltävlingen har jag inte skrivit någonting förutom enstaka meningar och lösryckta stycken.
men. jag försöker så smått börja skriva igen.
och jag skulle verkligen behöva lite tips på vad som kan tänkas vara roligt att skriva om.
så om alla ni som läser (eller åtminstone de flesta) kan skriva någonting som ni tror kan vara lite tufft och inspirerande och spännande att skriva om, som kan få mig tillbaka på den där skrivarkroken, så skulle det vara väldigt snällt och trevligt och mysigt och hela kalaset.
nu menar jag då inte en superutvecklad story. bara, små ord eller genrer. genrer?? ja.

allt jag gör nuförtiden och i framtiden