sitter i en alltför varm skolkorridor. längtar till sommaren och längtar bort härifrån. min klass är små energiknippen som är glada och positiva hela tiden och jag kan inte riktigt hålla deras tempo. känner mig som ett grått litet moln som regnar på alla. längtar till sommaren och festivaler. tänker på alla möten jag antagligen har framför mig innan sommaren kommer, det första bestämda 11e maj, och luftvägarna snörs ihop och paniken river i mig för jag vet inte riktigt om jag kommer palla. att börja äta piller och sen vänta och se. jag vet bara inte.
tar små steg och försöker komma tillbaka till något som liknar ett liv. läser en bok och vilar. ser på serier och anime och undviker kontakt. får ångest av att vara bland folk, klamrar mig fast i min säng och pratar på msn och tänker att det räcker, jag skulle inte klara av mer. undviker kalas och fester för jag vet att jag inte skulle klara av det. klara av att vara trevlig och hel när jag inte ens är halv.
ler och ler och ler och ler och ler och ler och ler och ler och ler och skrattar och skrattar när allt jag vill göra är att vara tyst. eller skrika. eller gråta. eller stirra. eller viska.

Maj kommer bli en pirrig månad. I år kommer jag vara modell för Victoria, igen, på den alternativa modevisningen på kulturnatta. Så kom dit och titta.

tänder rökelser och snurrar runt med olika må-bra meningar i mitt huvud. till exempel; "bara jag kan förändra mig själv" eller "om jag inte respekterar mig själv kommer ingen annan göra det heller" eller "jag måste lära mig att älska mig själv innan jag verkligen kan älska någon annan" fast den sista stämmer inte riktigt. man kan älska sig själv lite grann men älska andra verkligt mycket.

finaste

"Hon står tätt mot en vägg, andas i plågsamma ytliga andetag, stålsätter sig för att gå igenom den pulserande massan av kroppar. Hon riktar blicken mot marken, fokuserar på folkens fötter, håller sin bruna gamla resväska tätt mot brösten och ger sig sedan iväg. Hon måste sicksacka för att lyckas undvika alla, och en gång måste hon nästan slänga sig åt sidan för att undkomma en framskyndande fet karl, som klädd i kostym och ymnigt svettandes flåsade sig fram rakt igenom folkmassan."

 

vet inte vad som hänt. kan inte skriva längre. försöker men det blir bara skit, som ni kan se ovan. leder ingen vart och betyder ingenting och berör inte. skapar inga bilder och inga känslor. är less. så less. l-e-s-s

blir irriterad på människor som tycker att det bara finns ett rätt sätt att göra saker på.

c lick the pic

ett dåligt val fysiskt. ett bra val psykiskt. det handlar om värderingar och prioriteringar.

Skulle vilja vara mer mig själv, mer den personen som finns någonstans, gömmer sig någonstans långt inuti mig.
Jag skriver inte längre och jag känner knappt längre. Skulle inte kunna dö nu och säga att jag dog lycklig. Det finns så många saker jag vill göra, enkla saker, som inte skulle vara svåra att bara göra. Men det är läskigt, det är okänd mark och det finns så många gropar att falla ner i, så många mörka skogar att gå vilse i. När började jag gå omkring i den här dvalan? När blev jag så tom?