dive into the Heart

Det känns som att jag fokuserar på fel saker. Saker som inte ens är viktiga, som jag inte behöver för att röra mig framåt, i livet. Jag skrev en lapp åt Ebba förut. Om hur allting snurrar omkring mig.
Det känns som att jag tappar kontrollen mer och mer. Över mitt liv. Mina handlingar. Jag orkar inte fokusera på skolan och att skapa band med mina klasskamrater.
Det känns som att jag inte orkar tänka längre. Jag klarar av att vara med Isak och Ebba. Och Linnéa, de få gånger vi träffas. Resten av personerna jag känner klarar jag inte av att ha tålamod med. De flesta är så fixerade vid obetydliga ting.
Jag vill kunna sluta spela mina spel. Vill inte känna att jag måste vara trevlig, att jag måste bete mig på ett visst sätt. För jag behöver inte. Egentligen. Men en vana sitter i, även fast det är en ovana.
Jag hoppas allting blir lite lättare när snön kommer. Behöver få ligga i en snöhög, bli kall och blöt och bara få tänka. Få ett slut på snurrandet.
Jag kan inte skriva längre. Tusentals idéer trängs i mitt huvud, skriker och ber om att få komma ut, få komma till liv. Men jag kan bara inte. Skriver ner tankekartor, idébubblor. Men så fort jag sätter mig ner med en penna i handen, eller med fingrarna över tangenterna, fryser allting.
Det känns som att jag tappar greppet mer och mer. Och det gör mig rädd. Min aptit försvinner sakta men säkert. Min glädje över saker och ting. Min förmåga att tala, att vara utåtriktad och trevlig. Jag drar mig inåt, och blir inåtdragen. Just nu ser jag fram emot helgen.
Och att få träffa Isak så snart som det bara går.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0